Familjen Bouvengs passion för gokart

- Jag brukar ofta vara i garaget och meka med karten. Det är jätteroligt, säger 9-åriga Vilma. Hon är den yngsta medlemmen i familjen Bouveng som under barmarkstiden ägnar många kvällar och de flesta helger åt det som är familjens största intresse –  gokart.

En lång vinter är snart över, och mamma Maria, pappa Manne och syskonen Victor och Vilma Bouveng går och väntar på att all snö ska smälta undan så att Rasbo Motorklubb kan öppna sin gokartbana för en ny säsong. Det är något speciellt med just denna säsong för båda syskonen. För 12-åriga Victor innebär säsongstarten att han tar klivit in i Rotax Max Junior-klassen och att han därmed får inviga sin alldeles nya Tony-kart.

- Min stora idol är Michael Schumacher och min dröm är att en gång få köra racing i Formel-1, säger Victor.

   Och det är nog ingen omöjlig dröm. Det har nämligen gått väldigt bra för Victor i go-karttävlingarna runt om i landet. Förra säsongen slutade han som totalsegrare i sin klass efter att ha vunnit sex av åtta deltävlingar i MKR-Serien. Kanske inledde Schumacher sin racingkarriär på samma sätt.

Pingis eller gokart

Efter att kört i Cadetti-klassen i tre år kommer Vilma i år att ta klivet in i Micro-klassen, vilket innebär att hon kommer att få köra riktiga tävlingar.

- Det ska bli kul och spännande. Jag började köra fort med min go-kart redan förra året. Innan dess körde jag ganska långsamt. Men jag vet inte om jag vill bli racingstjärna när jag blir stor. Jag kanske vill spela pingis istället, säger Vilma.

   Hela familjen Bouveng är engagerad i go-kartåkandet. Mamma Maria är ordförande i Rasbo Motorklubbs kartingsektion och pappa Manne är mekaniker, coach, tränare, chaufför och mycket annat. Det är Manne, som kört båtracing, rally och långlopp med bil, som inympat motorintresset i familjen. Att Maria alltid gillat att köra bil, och gärna varvar loss med sin BMW 325, gör förstås också sitt till.

- Det här intresset blir också något av en livsstil. Att åka med hela familjen till träningar och tävlingar är ett fint sätt att umgås. Och vi är många familjer som brukar träffas på banorna runt om i landet, säger Maria.

   Under en säsong kan det bli uppåt 500 mil bilåkande för familjen Bouveng.

- Mig gör det inget. Jag kan köra hur långt som helst med bil, säger pappa Manne som till vardags rattar en Volvo XC70 diesel.  

Få olyckor i sporten  

Det går fort i go-kart. Victors nya Rotax junior-kart maxar 120 km/timmen. Händer det aldrig att han är rädd?

- Nej, faktiskt inte. Jag blir så fokuserad under ett lopp så jag hinner inte tänka på något annat, säger Victor.

   Men för något år sedan var han med om en ganska otäck händelse. Victors körde in i ett framförvarande fordon. Han slog runt och blev liggande upp och ner i sin bil.

- Allt gick bra bland annat tack vare hjälmen och förstärkningarna som finns i tävlingsdräkterna. Men Victor blev ganska skärrad efter den händelsen, säger Maria. 

   Annars inträffar förhållandevis få olyckor inom sporten. Men som en säkerhetsåtgärd finns ändå alltid en ambulans på plats när det är tävlingar (arrangörerna står för kostnaderna).

   Är go-kart en dyr sport?

- På den nivå som Victor kör nu så börjar det förstås kosta en hel del pengar och då är det viktigt att man kan skaffa sponsorer. Men på nybörjarnivån är det inte alls dyrt. För 5 000 kronor får man en bra begagnad gokart. Och sen är det bara att börja köra, säger Manne.

   Han betonar att det är viktigt att man kan meka med motorerna. Men att meka går snabbt att lära sig eftersom det är så pass enkla motorer det handlar om.

- Först och främst är go-kart en fantastisk publiksport. Banorna är små och publiken har perfekt överblick över loppet. Och tävlingsdramatiken brukar ofta vara av samma klass som i vilket Formel-1 lopp som helst. När det är tävling är det nog jag som brukar skrika mest, säger mamma Maria och skrattar.  

© Anders Fahlman

Text i motorbilaga i Upsala Nya Tidning